“If you give birth to your child, you will never regret it, if you don’t –you probably will”
(Jag vet att detta är ett känsligt ämne och jag vill inte skuldbelägga någon för vad som kan ha hänt i det förflutna. Men jag ber och hoppas att vi alla ska lära av våra misstag i livet, ta emot förlåtelse och resa sig upp igen om vi faller.)
Jag har aldrig träffat en mamma som ångrar att hon fött sitt barn, en moders kärlek till sitt barn kan gå genom eld och vatten och kan ej förklaras, bara upplevas och den bär hon med sig genom hela livet. Jag har däremot träffat många som ångrat att de inte valde att ”behålla sitt barn”, det är ett beslut man också måste bära med sig hela livet. Många pratar om att det är värst när tidpunkten för den ”uteblivna födelsedagen” kommer. (Det finns kanske kvinnor som inte ägnat detta en tanke, men jag har inte träffat någon av dessa kvinnor.)
Den första reaktionen en ung kvinna får om hon berättar att hon är gravid, är inte ofta; Vad fantastiskt att du bär på ett nytt liv, utan frågan; Ska du behålla det? Det smärtar mig att dessa unga kvinnor idag blir motarbetade i sitt eget val att faktiskt behålla sina barn. Detta är som sagt ett beslut man måste bära med sig hela livet…
Lura inte unga tjejer till att tro att det absolut bästa i livet, är det absolut värsta som kan hända!
(Jag vet att detta är ett känslig ämne, men mitt hjärta blöder när en människa som du och jag blir betraktad som en sjukdom, som man opererar bort, något som man slänger i soporna för att göra sig av med.)
Snälla ställ upp och stötta de unga mammor som vill välja att behålla sitt barn, motarbeta dem inte. Livet tar inte slut för att man får barn, många anser att det är då livet verkligen börjar. Du kan visst plugga vidare, ha en karriär, följa dina drömmar, nå dina mål även som mamma, allt är faktiskt möjligt! Lura inte folk att tro att en av de mest fantastiska saker som kan hända i livet, egentligen är det mest fruktansvärda som kan ske!
Ja, det kan ibland vara tufft att ha barn, men ingenting går upp mot den fantastiska, villkorslösa kärleken som följer tillsammans med miraklet.
Som sagt, jag skriver inte detta för att trycka ner någon eller döma någon för vad som hänt i det förgångna. Jag tror vi alla kommer få stå till svars för oss själva, varandra och Gud, för de val vi gör i våra liv. Men jag tror också att vi är satta på denna jord, inte för att döma varandra, utan för att stötta, förlåta, visa omsorg och hjälpa varandra och leva ut våra liv i kärlek och sanning. Stötta varandra i val som i det långa loppet inte kommer ge oss smärta. Och det finns förlåtelse för allt om man ber om den. Som sagt jag är absolut inte ute efter att döma någon som gjort abort. Och för er som sörjer detta beslut vill jag säga att jag sörjer med er.
Jag ber och hoppas att vi alla ska lära av våra misstag i livet, ta emot förlåtelse och resa sig upp igen när vi faller.
