Danssara

Long before you drew your first breath,
a dream was coming true.

God wanted to give a gift to the world,
so He wrapped it up in you.

Every step that you’ve taken,
every move that you make
is part of His plan.

You were meant to be touching
the lives that you touch and meant to be here,
making this world so much more than it would be without you in it.

You were meant to be bringing
the gifts that you bring and singing the songs
you’ve been given to sing.

You are perfectly, wonderfully, beautifully meant to be.
You were meant to be.

Long before you took your first fall
you stumbled to the ground
God started telling the story of you to the angles around.
And every failure and victory and everything inbetween, its all in His hand.

You were meant to be touching the lives that you touch
and meant to be here, making this world so much more
than it would be without you in it.

You were meant to be bringing
the gifts that you bring
and singing the songs
you’ve been given to sing.


You are perfectly, wonderfully,
beautifully meant to be.
You were meant to be.
Meant To Be
You are
You are meant to be.

For every breath that your taking
And every move that you make
It’s a meaningful life you’ve been given
Live it well.

You Were Meant To Be



(Text: Steven Curtis Chapman)

Jag är absolut inte perfekt, jag har som alla andra under mitt liv råkat sårat människor och gjort människor besvikna, oftast utan att själv förstå varför och ibland utan att veta om det.
Jag vill be om ursäkt om jag någon gång sårat just dej, så här kommer ett officiellt förlåt.
Min önskan är att leva ett liv i kärlek, sanning och förlåtelse.
Jag hoppas och ber att om du någon gång blivit sårad av mig, ska kunna ta emot mitt förlåt,
gå vidare och få uppleva friden i förlåtelsen så som jag gjort, för jag har också i mitt liv blivit sårad av människor.
Ni ska veta att ni är förlåtna!
Jesus gick före med gott exempel, Han förlät oss allt! I bönen ”Fader vår” som Han lärde oss
(lärjungarna) att be står det klart och tydligt; Förlåt oss våra synder så som vi förlåter de som syndat
i mot oss…  Omfamna den förlåtelse du fått, ta emot din förlåtelse och ge den vidare till andra, dela med dig! ...
Omfamna din förlåtelse, men missbruka den inte.

(Jag vet att detta är ett känsligt ämne och jag vill inte skuldbelägga någon för vad som kan ha hänt i det förflutna. Men jag ber och hoppas att vi alla ska lära av våra misstag i livet, ta emot förlåtelse och resa sig upp igen om vi faller.)

Jag har aldrig träffat en mamma som ångrar att hon fött sitt barn, en moders kärlek till sitt barn kan gå genom eld och vatten och kan ej förklaras, bara upplevas och den bär hon med sig genom hela livet.  Jag har däremot träffat många som ångrat att de inte valde att ”behålla sitt barn”, det är ett beslut man också måste bära med sig hela livet. Många pratar om att det är värst när tidpunkten för den ”uteblivna födelsedagen” kommer. (Det finns kanske kvinnor som inte ägnat detta en tanke, men jag har inte träffat någon av dessa kvinnor.)
Den första reaktionen en ung kvinna får om hon berättar att hon är gravid, är inte ofta; Vad fantastiskt att du bär på ett nytt liv, utan frågan; Ska du behålla det? Det smärtar mig att dessa unga kvinnor idag blir motarbetade i sitt eget val att faktiskt behålla sina barn. Detta är som sagt ett beslut man måste bära med sig hela livet…

Lura inte unga tjejer till att tro att det absolut bästa i livet, är det absolut värsta som kan hända!

(Jag vet att detta är ett känslig ämne, men mitt hjärta blöder när en människa som du och jag blir betraktad som en sjukdom, som man opererar bort, något som man slänger i soporna för att göra sig av med.)

Snälla ställ upp och stötta de unga mammor som vill välja att behålla sitt barn, motarbeta dem inte. Livet tar inte slut för att man får barn, många anser att det är då livet verkligen börjar. Du kan visst plugga vidare, ha en karriär, följa dina drömmar, nå dina mål även som mamma, allt är faktiskt möjligt! Lura inte folk att tro att en av de mest fantastiska saker som kan hända i livet, egentligen är det mest fruktansvärda som kan ske!
Ja, det kan ibland vara tufft att ha barn, men ingenting går upp mot den fantastiska, villkorslösa kärleken som följer tillsammans med miraklet.

Som sagt, jag skriver inte detta för att trycka ner någon eller döma någon för vad som hänt i det förgångna.  Jag tror vi alla kommer få stå till svars för oss själva, varandra och Gud, för de val vi gör i våra liv. Men jag tror också att vi är satta på denna jord, inte för att döma varandra, utan för att stötta, förlåta, visa omsorg och hjälpa varandra och leva ut våra liv i kärlek och sanning.  Stötta varandra i val som i det långa loppet inte kommer ge oss smärta. Och det finns förlåtelse för allt om man ber om den.  Som sagt jag är absolut inte ute efter att döma någon som gjort abort. Och för er som sörjer detta beslut vill jag säga att jag sörjer med er.

Jag ber och hoppas att vi alla ska lära av våra misstag i livet, ta emot förlåtelse och resa sig upp igen när vi faller.

Du formar världen omkring dig på gott och ont, dina val har konsekvenser. Allt du gör kan få en mening, ha betydelse för dig själv och alla runt omkring dig. Du kanske tänker; ”Jag är bara en droppe i en ocean”. Men en droppe kan ge många ringar på vattnet. Alla dina val påverkar ditt liv, det kan även andras val göra, men du kan bestämma vilken riktning de ska ta dig i ditt eget liv.
Hur ser ditt arv ut, vad lämnar du kvar till människorna runt omkring dig, vilket blir ditt avtryck i denna värld? Hur långt sträcker sig dina ringar på vattnet?

(Photo: Sara Hammarbäck) 

                                                                                                                                Photo: Sara Hammarbäck

Hur behandlar vi varandra och hur vill vi själva bli behandlade?
 
Om du visste att jag skulle dö i morgon, skulle du behandla mig annorlunda då?
Skulle du känna mer medlidande för mig, mer kärlek?
Skulle du berätta för mig hur mycket jag betyder för dig, vad jag gjort som du har uppskattat?
Hur jag genom att vara jag har förändrat ditt liv och dina tankar?
Faktum är att vi alla kan dö närsomhelst.
Lämna inte saker osagda, stäng inte in din kärlek och ditt medlidande.
Ta alla chanser du kan få att berätta för människor hur underbara dom är,
för du vet inte hur många dessa chanser är…

Och i allt du gör, gör det med kärlek!

Photo: Sara Hammarbäck

Jag känner en ung kille som flytt från sitt land av fruktan för sitt liv.
I detta krigshärjade land hade han bland annat bevittnat mordet på sin egen pappa.
Denna kille kom efter en omtumlande färd till slut fram till Sverige som ett ensamt flyktingbarn. Under flykten och väl i Sverige kände han sig dragen till korset som symbol och besökte olika byggnader med kors på. Efter en tid i Sverige blev han förälskad i Jesus och avsa sig sin muslimska tro. Detta förvandlade honom och gav honom hopp för framtiden.

Sverige har bestämt sig för att nu skicka tillbaka honom, med motivering att ”han kan ju ligga lågt med sin tro”. Hur tänker dom? I hans hemland är det döds straff för de som vänt den muslimska tron ryggen. Hur ska han kunna ligga lågt när han inte går i mosken som alla andra, inte som resten av befolkningen utövar ramadam och när hela hans hjärta vill sjunga ut hur mycket Jesus har betytt och betyder i hans liv?

Sista fråga är; Hur kan Sverige trots "mänskliga rättigheter och konventioner" idag skicka tillbaka människor till en säker död?